Less

Ibland förstår jag mig inte på folk. Jag sökte ett jobb på farmen för ett bra tag sedan, de har berömt min ansökan och sagt att den är riktigt bra osv osv. Sen vill de ha ett möte med mig angående jobbet, men mötet blir inställt utan att någon säger varför. Sedan hör jag ingenting och när jag frågar om det så säger de bara att de inte har beslutat något ännu, men att de kommer att meddela länge fram när de har diskuterat fram en lösning. Idag får jag veta (av tjejen som fick jobbet) att platsen är tagen och att hon är så glad att vara tillbaka på farmen. Jag är glad för henne att hon fick den här chansen och jag hoppas att hon kommer att trivas. Däremot tycker jag att det är mycket konstigt att de inte kunde tala om för mig att jag inte fick tjänsten. Varför hålla på och säga att de inte vet och inte har bestämt nått ännu när de uppenbarligen har anställt någon annan? Varför kan folk inte bara vara ärliga? Jag tror aldrig att jag har träffat så många uppenbart oärliga människor som här. Eller oärliga kanske är fel ord, det är ju inte så att någon ljuger direkt, men man undanhåller och säger inte sanningen och försöker att slingra sig ur situationer genom att inte säga något. Ärlighet tack, säg som det är och saker och ting blir lättare. Det kanske orsakar tillfällig smärta eller ilska, men det kommer att gå över. Det är ju värre att bli förd bakom ljuset och lurad på ett sätt... Fattar inte...

Har fortfarande inte hör något om jag kan komma till farmen och göra det som jag har tänkt göra, men om jag ska döma från mina tidigare erfarenheter av det där stället så lär jag ju inte höra något alls. De kör med ignorera-stilen där och hoppas väl på att jag ska ge upp snart så att de inte behöver vara ärliga och faktiskt säga nej till mig.

Jag känner att jag är jävligt less just nu. Jag är less på att inte ha något liv, jag vill inte leva med min chef det är bara så. Jag är less på att jag inte får några pengar för all skit jag sitter och gör på kontoret varje dag. Vårt kontrakt blev baserat på att jag skulle till farmen och jobba, men nu verkar ju förutstättningarna ha ändrats och jag sitter här och jobbar typ gratis varje dag. Hur kul är det? Jag är less på att folk inte kan säga sanningen och vara ärliga, jag är less på att inte ha något vettigt att göra...

Jag måste ta och vända mig till en annan farm istället och se om de är mer intresserade av mina idéer. För filmidéerna är bra och de kommer att gynna stället jag åker till, vilket ställe det nu än blir... Får ta och ta tag i allt detta snarast innan jag blir ännu mer galen.

Om jag ska vara ärlig känner jag mig just nu helt redo att bara ge upp och åka hem... Men det är ju så jag alltid gör, ger upp. Detta jobb är ju en jättebra chans och jag kommer ju säkert inte att få en liknande chans igen, men jag får panik på att allt är så långsamt. Jag är ingen stressad människa så, men jag gillar att få saker gjort, att få klara besked, att planera och veta hur framtiden kommer se ut. Folk här bara lunkar på och låter allt ta sin tid och lite till, detta gör mig stressad.

Om jag bara kunde få komma ut på landet och få börja filma och fota och göra det jag vill göra så ska det väl lösa sig, men står jag ut under tiden? Kommer jag överleva den sega och långsamma väntan på att något ska hända? Jag vet inte.

Två bilder från Sossusvlei kommer här: