Ibland förstår jag mig inte på folk. Jag sökte ett jobb på farmen för
ett bra tag sedan, de har berömt min ansökan och sagt att den är riktigt
bra osv osv. Sen vill de ha ett möte med mig angående jobbet, men mötet
blir inställt utan att någon säger varför. Sedan hör jag ingenting och
när jag frågar om det så säger de bara att de inte har beslutat något
ännu, men att de kommer att meddela länge fram när de har diskuterat
fram en lösning. Idag får jag veta (av tjejen som fick jobbet) att
platsen är tagen och att hon är så glad att vara tillbaka på farmen. Jag
är glad för henne att hon fick den här chansen och jag hoppas att hon
kommer att trivas. Däremot tycker jag att det är mycket konstigt att de
inte kunde tala om för mig att jag inte fick tjänsten. Varför hålla på
och säga att de inte vet och inte har bestämt nått ännu när de
uppenbarligen har anställt någon annan? Varför kan folk inte bara vara
ärliga? Jag tror aldrig att jag har träffat så många uppenbart oärliga
människor som här. Eller oärliga kanske är fel ord, det är ju inte så
att någon ljuger direkt, men man undanhåller och säger inte sanningen
och försöker att slingra sig ur situationer genom att inte säga något.
Ärlighet tack, säg som det är och saker och ting blir lättare. Det
kanske orsakar tillfällig smärta eller ilska, men det kommer att gå
över. Det är ju värre att bli förd bakom ljuset och lurad på ett sätt...
Fattar inte...
Har fortfarande inte hör något om jag kan komma
till farmen och göra det som jag har tänkt göra, men om jag ska döma
från mina tidigare erfarenheter av det där stället så lär jag ju inte
höra något alls. De kör med ignorera-stilen där och hoppas väl på att
jag ska ge upp snart så att de inte behöver vara ärliga och faktiskt
säga nej till mig.
Jag känner att jag är jävligt less just nu.
Jag är less på att inte ha något liv, jag vill inte leva med min chef
det är bara så. Jag är less på att jag inte får några pengar för all
skit jag sitter och gör på kontoret varje dag. Vårt kontrakt blev
baserat på att jag skulle till farmen och jobba, men nu verkar ju
förutstättningarna ha ändrats och jag sitter här och jobbar typ gratis
varje dag. Hur kul är det? Jag är less på att folk inte kan säga
sanningen och vara ärliga, jag är less på att inte ha något vettigt att
göra...
Jag måste ta och vända mig till en annan farm istället
och se om de är mer intresserade av mina idéer. För filmidéerna är bra
och de kommer att gynna stället jag åker till, vilket ställe det nu än
blir... Får ta och ta tag i allt detta snarast innan jag blir ännu mer
galen.
Om jag ska vara ärlig känner jag mig just nu helt redo att
bara ge upp och åka hem... Men det är ju så jag alltid gör, ger upp.
Detta jobb är ju en jättebra chans och jag kommer ju säkert inte att få
en liknande chans igen, men jag får panik på att allt är så långsamt.
Jag är ingen stressad människa så, men jag gillar att få saker gjort,
att få klara besked, att planera och veta hur framtiden kommer se ut.
Folk här bara lunkar på och låter allt ta sin tid och lite till, detta
gör mig stressad.
Om jag bara kunde få komma ut på landet och få
börja filma och fota och göra det jag vill göra så ska det väl lösa sig,
men står jag ut under tiden? Kommer jag överleva den sega och långsamma
väntan på att något ska hända? Jag vet inte.
Två bilder från Sossusvlei kommer här:
