ja då var man på plats... och ärligt så känns det som om jag aldrig ens
åkt härifrån... det är så skönt att vara tillbaka, men på ett sätt
saknar man ju en del saker hemma (hej syster!!)...
jag åkte från
Östersund vid 10 i går morse sen flög jag från stockholm till münchen
vid 14.00... Så här långt var allt väl, men när jag nådde München blev
det förvirrat... Snacka om kaotiskt ställe det där var... Inga direkta
skyltar om var jag skulle, hittade inte mitt flyg någonstans allt och
gick runt som ett fån i en timme eller nått... Tillslut hittade jag en
liten skyld där mitt flyg stod med, men trots att jag kunde läsa var jag
skulle så gick det inte att hitta dit... Jag var i stort sett helt
ensam om att gå dit jag skulle... fick passera 4 passkontroller och fick
åka buss och fick gå genom tullen och vänta på vakter som kunde låsa
upp dörrarna åt mig... och helt ärligt, jag gick inte fel... det skulle
vara så... Efter mycket om och men så lyckades jag i alla fall checca in
på en av maskinerna trots att allt var på tyska... Sen blev jag
uppropad i högtalarna och fick gå till disken för att det var nått med
mitt bagage, fattade inte riktigt vad men de tittade på min biljett och
knappade lite på datorn och sa tack och hej...
Flyget var litet
och trångt och jag kan inte fatta att jag lyckades med konsten att sitta
där i 11 timmar. Ska väl inte påstå att jag sov någon längre stund, men
jag gjorde mitt bästa i alla fall. Hade en extremt jobbig gubbe framför
mig dessutom... En sån som fäller fram och bak storryggen hela tiden
med all världens fart så att man nästan får ryggstödet i ansiktet. Sen
var han mycket bra på att hoppa och studsa i sin stol också, gärna så
pass mycket så att jag ska få blåmärken på benen... Som om inte detta
var allt denna härlige man hade för sig... Han tyckte också att det var
mycket givande att ställa sig upp lite då och då och sätta in sina stora
fötter (med tillhörande stora skor) under sitt säte och trampa lite
extra hårt på mina fötter...
Trots detta överlevde jag resan
och landade tillslut i Namibia... att kärringarna i passkontrollen
skulle vara sura och griniga var väl bara att vänta sig efter denna
smidiga resa... Ett bra slut på en bra resa, eller om det var tvärtom ;)
I
alla fall så tyckte de att jag inte skulle få komma in i landet
eftersom jag nyss hade varit där. Nu är det ju så att man får vara i
landet som turist i 90 dagar/år och eftersom det är 2009 nu så ska jag
få mina 90 dagar nu om jag vill... de fick dock för sig att jag måste ha
varit hemma i sverige i minst 3 månader för att få komma tillbaka...
eller nått sånt... Jag pratade och pratade med dem och försökte på alla
sätt och vis. Tillslut fick jag i alla fall turistvisum fram till den 11
mars, lite motvilligt från deras sida... Nu är det ju så att jag ha ett
arbetsvisum, men detta hann inte komma innan min avresa så fram tills
att det blir klart så är jag turist i detta land...Ska bli skönt när
allt är klart.
Dagen har varit rätt lugn, känner mig lite seg och
har lite ont i kroppen efter resan... I morgon ska vi gå igenom
planerna inför framtiden, ska bli spännande... det jag har fått veta
hittills låter dock mycket bra...
No comments:
Post a Comment