Jag vet att jag inte borde ta åt mig, men på ett sätt är det svårt att låta bli.
Jag är så förbannat less på att hela tiden bli omringad av en massa missnöjda tjejers gnäll och självömkan om sig själv.
Jag är så trött på att höra om missnöjda kroppar och utseendefixering. Självsvält och fetma.
Varför ska alla gå runt och må så jävla dåligt hela tiden?
Varför går man runt och gnäller över alla sjuka ideal inom modeindutrin?
Om man nu tycker att de är så fel, varför tar man åt sig?
Jag säger inte att de inte är sjuka och hemska, för vissst är det så.
Men att i ena stunden säga att man tycker att det är sjukt och fel och i andra strunta i lunchen för att man ska bli smalare och med lik tjejerna i tidningarna. Det är där felet ligger.
Om de verkligen vill att idealen ska ändras så måste de själva sluta att ta åt sig av dem.
Om folket ignorerar de ideal som finns så är det ju inget ideal längre.
För fan tjejer, var stolta över de ni är istället för att försöka vara någon annan.
Varför ska man behöva bry sig om vad alla andra tycker? Varför må dåligt över att någon annan tycker att du inte är perfekt? Om någon är så jävla dum att de inte kan ta dig för den du är, vill du verkligen ha den personen i din vänskapskrets då? Det skulle inte jag vilja.
Jag ska inte påstå att jag aldrig mått dåligt, för visst har jag det.
Jag har velat vara omtyckt av alla och har blivit retad för min kropp i många år.
Jag har hatat mina stora "fiskögon", min stora näsa, mina rangliga ben och underviktiga kropp.
Men någonstans på vägen har jag insett att det inte spelar någon roll. Det spelar ingen roll om min näsa är stor eller om mitt utseende inte uppskattas av någon. Jag tänker vara jag i alla fall och vill du inte acceptera mig som jag är så vill jag heller inte ha dig.
När jag för några år sedan mådde som sämst efter en period av mycket skitprat och falska rykten så skrev jag detta:
Fredag 13 Oktober 2000
*another day in paradise*
Framför de övertäckta speglarna i rummet sitter jag, Erika, ensam och ledsen. Jag vill inte se, vill inte se den hemska varelse som stirrar på mig i spegeln, vill inte veta av den.
Den skrämmer mig, den gör mig osäker och livrädd. Den ser på mig med hat i blicken, den vill ta sig ut från spegeln, den vill döda mig. Den säger till mig att jag är dum och ful, att ingen vill ha mig. Den säger att alla hatar mig, den försöker få mig att tro att den är min ända vän. Den enda som står ut med mig, den enda som överhuvudtaget kan se åt mig.
Jag berättar för henne, hon lyssnar och skrattar åt mig, hon skrattar åt mina tankar, åt mina problem. Hon bryr sig endast om sig själv, hon struntar egentligen i mig.
Men jag kan inte få henne att försvinna. Jag kan slå sönder spegeln, jag kan slänga den i golvet, jag kan säga att jag hatar henne, men hon finns ändå kvar. Om inte i alla andra speglar som finns, så finns hennes ord och hennes berättelser kvar i mig.
De försvinner inte. Trots att lakanet över spegeln döljer hennes blickar, kan jag se henne. Jag ser hennes ord i dina ögon, jag hör dem i dina ord. Jag hör dem när jag talar och jag drömmer om dem när jag sover.
Jag drömmer mardrömmar om flickan i spegeln, den vackra, tuffa och självsäkra flickan i spegeln.. Jag önskar jag vore som hon
Vad jag mer eller mindre försöker säga med det hela är att det faktiskt är vi själva som drar ner oss i skiten. Folk runt om kring är inte alltid snälla och ärliga, men om vi skakar av oss av det onda och tar åt oss av det goda så mår vi bra i alla fall. Det är när vi börjar ta åt oss av det dåliga som vi mår dåligt, det är då vi har förlorat och det är då vi sänker oss själva. Det är bara du som kan göra det falska till sanning. Det är din syn på dig själv som kan förpesta din tillvaro.
Jag känner inget behov av att ändra mitt utseende eller min personlighet för att göra andra nöjda, varför skulle jag det? Och varför skulle ni andra det?
Visst finns det, och kommer alltid att finnas, saker man inte är nöjd med i sitt liv. Vissa kan man ta tag i och ändra på, andra kommer alltid att vara omöjligt att ändra på. Men utan utseendemässiga särdrag, de bra och dåliga erfarenheterna så skulle ju du inte vara du.
Vill vi verkligen leva i en värld där alla kvinnorna är skapta i samma maskin?
No comments:
Post a Comment