Latmasken

Fullt av jobb mest hela dagarna innebär att jag inte har tid för mycket annat än att jobba. Och när jag sen väl har slutat jobba för dagen så är det dags att äta middag och gå till sängs. Sen jag kom till Namibia så har jag blivit riktigt slö på kvällarna. Trodde väl aldrig att jag någonsin skulle gå och lägga mig runt 19-20 tiden varje kväll. Men trots det så är jag oftast den första som går till sängs. När klockan i undantagsfall börjar närma sig 21 så är det sent för mig. Vet inte om det beror på bristen på underhållning som gör att man blir så trött och slö på kvällarna. Kanske är det mörkret och kylan som gör att man bara vill sätta på sig fleece-understället och bara krypa ner under sina 3 täcken. (behöver jag nämna att jag fryser mycket på kvällarna?) Är lite lätt orolig för hur det kommer gå i juni-augusti när det är riktigt kallt här. Tydligen kan det gå neråt -10 grader på nätterna. Jag tror jag måste köpa en sovsäck eller nått för att se till att jag håller mig varm om natten.

I övrigt har jag inte fått någon ordning alls på nått när det gäller huruvida jag får stanna här eller inte. Har inte hört något om mitt visum och efter ett ritkigt jävla elakt idiotmail av chefen så pratar jag inte med honom längre. Nog för att jag redan visste att han var en idiot, men mailet jag fick tog verkligen priset. Det var så lågt och elakt och han fattar inte ens att han är en idiot. Får väl se hur det löser sig med visumet och jobbet här på farmen. Om allt går vägen får jag mitt visum och ett permanent jobb här så att jag kan stanna länge till.

Har faktiskt fotat en hel masas den senaste tiden, dock är det inte så mycket intressant att visa här. Mest på folk och sånt som folket gör här på farmen. De som är här uppskattar verkligen bilderna, men jag skulle väl inte påstå att de är så mycket för utomstående att kika på.

Igår var det i alla fall dags att kastrera fåren här på farmen. Var väl något brutalt och framförallt pojkarna kved lite när de stackars fårherrarna fick sina sädesledare krossade (eller vad det nu var)

Massor med jobb

Jag är ju verkligen grymt kass på att uppdatera den här bloggen. Har så mycket att göra här så jag glömmer hela tiden bort detta. Är tyvärr inte så att jobbet är så mycket att skriva om heller, det är mest samma sak om och om igen.

För några dagar sedan så var jag på en promenad med de små babianerna, ibland tycker jag att de är ganska söta. Ända tills de kissar ner mig. haha. Min stackars kamera har numera blivit både blöt av snuskvattnet i poolen och nerkissad av en babian. Nästa steg är väl att en gepard eller nått kissar på den.

Idag spenderade jag lite tid med geparden Lucky. Hon är en gepardhona med 3 ben som numera är ganska stor och rätt grinig. Hon fastnade i en fälla när hon var mindre och hennes ben gick inte att rädda tyvärr. Hon har dock inte vant sig vid att bara ha tre ben så hon hoppar fram på rumpan eller hur man ska förklara det. Hoppas verkligen att hon förstår det där snart och lär sig att gå med 3 ben.

Bergsklättaren

I måndags var vi och klättrade i berg här i närheten. Det var spännande.
Jag fick uppfattningen om att det skulle vara en rätt enkel trip upp för berget, mer som en vandring än en klättring, men jag hade ganska fel. Vägen upp började bara bra, inga större problem direkt. Några tjejer som gapade halsen av sig när de fick syn på en spindel (som förövrigt visas på bild längre ner i detta inlägg). Sista biten var dock något jag inte riktigt hade väntat mig om man säger så. En vertikal vägg av sten och vi skulle klättra upp utan det minsta hjälp av rep eller annat. Nu gick det bra, men ändå. Om någon hade gjort ett endaste litet misstag så hade detta inneburit ett långt fall om man säger så. Väl upp på toppen känner man en sorts lättnad och är glad att det är över och det är skönt att presterat något. Sen inser man ju att man måste ta sig ner igen också, haha.

I mitt fall brukar ner vara lättare än upp och så var det väl i stort sett denna gång också, men det var en liten incident där i början när jag nästan trodde att jag skulle dö... hahaha.
Vi träffade på ytterligare en vertikal vägg av sten som vi var tvungen att passera. Detta borde inte ha varit några större bekymmer för mig egentligen, men jag lyckades på något sätt komma för högt upp och stod tillslut med fötterna där alla andra hade sina händer. Fanns ingenstans för mig att sätta varken händer eller fötter och jag var totalt fast. Satt där ett tag med resten av gänget bakom mig och kände att jag kommer att ramla ner. Händerna började glida och även om fallet inte skulle varit så långt så är det ju inte så skönt att landa på en hög av hårda stenar. Utbrister tillslut att jag inte tror att jag kan klara det där själv och att jag nog behöver hjälp av killen som ledde klättringen. Räckte med att han tog min hand så att jag kunde "hoppa" ner till rätt plats, men ändå. Ska väl inte påstå att jag var rädd, men jag var nog inte direkt självsäker heller i det läget. Resten av klättringen gick fint och det var skönt att få komma bort från datorn och röra på sig lite.

Här är några bilder från dagen i ära:

Bergsklättaren

I måndags var vi och klättrade i berg här i närheten. Det var spännande.
Jag fick uppfattningen om att det skulle vara en rätt enkel trip upp för berget, mer som en vandring än en klättring, men jag hade ganska fel. Vägen upp började bara bra, inga större problem direkt. Några tjejer som gapade halsen av sig när de fick syn på en spindel (som förövrigt visas på bild längre ner i detta inlägg). Sista biten var dock något jag inte riktigt hade väntat mig om man säger så. En vertikal vägg av sten och vi skulle klättra upp utan det minsta hjälp av rep eller annat. Nu gick det bra, men ändå. Om någon hade gjort ett endaste litet misstag så hade detta inneburit ett långt fall om man säger så. Väl upp på toppen känner man en sorts lättnad och är glad att det är över och det är skönt att presterat något. Sen inser man ju att man måste ta sig ner igen också, haha.

I mitt fall brukar ner vara lättare än upp och så var det väl i stort sett denna gång också, men det var en liten incident där i början när jag nästan trodde att jag skulle dö... hahaha.
Vi träffade på ytterligare en vertikal vägg av sten som vi var tvungen att passera. Detta borde inte ha varit några större bekymmer för mig egentligen, men jag lyckades på något sätt komma för högt upp och stod tillslut med fötterna där alla andra hade sina händer. Fanns ingenstans för mig att sätta varken händer eller fötter och jag var totalt fast. Satt där ett tag med resten av gänget bakom mig och kände att jag kommer att ramla ner. Händerna började glida och även om fallet inte skulle varit så långt så är det ju inte så skönt att landa på en hög av hårda stenar. Utbrister tillslut att jag inte tror att jag kan klara det där själv och att jag nog behöver hjälp av killen som ledde klättringen. Räckte med att han tog min hand så att jag kunde "hoppa" ner till rätt plats, men ändå. Ska väl inte påstå att jag var rädd, men jag var nog inte direkt självsäker heller i det läget. Resten av klättringen gick fint och det var skönt att få komma bort från datorn och röra på sig lite.

Här är några bilder från dagen i ära:

Damaraland

Har befunnit mig uppe i norr i Damaraland på en liten expidition. Vi var där för att kolla på vattenhål mm som blivit förstörda av elefanter. Kanske kommer vi att anordna något projekt där vi åker upp igen och lagar dessa vattenhål.
Helgen var faktiskt trevlig, även om vi inte såg några elefanter.

Min chef var med tyvärr, men jag pratade inte så mycket med honom på resan. Hade dock en diskussion med honom om stjärnbilden Orion som gjorde mig mer irriterad än önskat.

Han sitter där och ska verka tuff och duktig och berättar för alla hur otroligt det är att följa Orions rörelse över himlen och hur stjärnbilden ändrar storlek osv osv.. Han sitter där och berättar att han vet att Orion förflyttar sig osv. Står inte ut med att lyssna på haonom så jag säger att stjärnor inte rör på sig och att Orion står olika på himlen och är olika stor på grund av att jorden cirkulerar runt solen. Då svarar gubben att "jag är inte så säker på det". ???
Sen fortsätter han och jämför Orion med Månen och säger att det funkar på samma sätt. Månen rör sig runt jorden i en eklips och eftersom Orion rör sig precis som månen så ser den olika stor ut osv. Försöker förklara att stjärnorna är stilla och att jorden rör dig runt solen i en eklips, vilket ju innebär att jorden vid vissa tidpunkter är närmare Orion och andra gånger längre bort, vilket gör att stjärnbilden ser olika stor ut. Gubben svarar igen att han inte är så säker på det. Då säger jag att om vi antar att stjärnorna faktiskt cirkulerar runt jorden, tror han verkligen att alla 15+- stjärnor i Orion rör sig på exakt samma sätt?? Ja absolut säger karln. Han anser att bara för att vi tycker att stjärnorna i Orion liknar en bild, så är de länkade till varandra och om en rör sig så rör sig resten. Säger nått igen om att det är omöjligt att alla 15 stjärnor i Orion rör sig exakt likadant och han svarar att han inte är så säker på det (igen). Sen säger jag bara att "men det är jag", sen går jag... Jag fattar inte...???

Ska bli så skönt att slippa honom framöver när mitt visum är klart... *längtar*

Lyckades i alla fall ta en hel del fina bilder från Damaraland

Börjar med favoritmotivet småkryp såklart:



Omgivningen är det inget fel på heller direkt.

så mycket att göra

Jag har fått så mycket jobb att jag inte hinner med annat än jobba.
Det ska göras filmer och det ska designas broschyrer och grejer till en mässa om 8 veckor.
Har verkligen fullt upp, men jag har inget emot det egentligen.
Har inte hunnit fota så mycket som jag velat, men jag ska försöka ändra på det framöver...

Denna snyggning hittade jag för någon dag sedan.. .=)

Baby steps

Är fortfarande på farmen och det är verkligen underbart. Känner nu att om jag inte kan stanna här så åker jag hem, finns inget annat.

Min chef är fortfarande jobbig och jag är så less på honom. Han berättar ingenting för mig och han ljuger och säger att han avtalat saker med ägarna till farmen så att jag ska kunna göra div olika saker, men i själva verket så är ingenting alls avtalat. Orkar inte med den där karln.

Pratade lite med ägarna och som det verkar så kommer jag att smått arbeta för dem istället. På grund av visumet osv så kan jag ännu inte helt gå över till att arbeta här, men det kommer nog förhoppningsvis att ordna sig snart. Vi ska ta det i små baby steps för att så smånigom göra så att jag blir heltidsanställd här istället. Ska bli så skönt om det går vägen, verkligen.
Just nu vet jag ju som inte riktigt vad jag är, eller vad jag ska göra. Men jag har fått en hel del uppgifter från de på farmen som jag jobbar med, lär väl bli mer framöver. Får se hur det här slutar...